Fia & Roll

Verktyg

Tipsa en kompis
Share |

Sveriges tåg och järnvägar

Ånglokomotiv, miniatyrmodell. TM 5864. Foto: Tekniska museets arkiv.

Ånglokomotiv, miniatyrmodell. TM 5864. Foto: Tekniska museets arkiv.

Sveriges första järnvägar var hästbanor som användes för godstransporter inom gruvnäringen. 1854 bestämde riksdagen att börja bygga järnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Två år senare kunde de första passagerarna åka tåg mellan Malmö och Lund. Många privata järnvägar byggdes också under den här perioden.

Sveriges första järnvägar och lok

Järnvägen kom till Sverige relativt sent. De flesta länder i Europa hade ett välutbyggt järnvägsnät redan 1850, medan Sverige inte hade några tågbanor vid den tidpunkten. De flesta transporter sköttes av hästdrivna vagnar och båtar. Det fanns ett motstånd mot järnvägar eftersom många ansåg att de inte skulle göra någon nytta i ett fattigt land som Sverige.
Under 1840- och 1850-talen började man dock anlägga hästbanor för att lättare kunna köra varor till exempelvis Göta Kanal. Många hästbanor användes även inom gruvnäringen. Dessa banor var Sveriges första järnvägar.
Norbergs Gruvbolag anlitade entreprenören Fredrik Sundler och byggde en sådan bana 1852. I samband med detta konstruerades Sveriges första ånglok. Det hette ”Förstlingen” och tillverkades av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna. Järnvägen vid gruvan byggdes dock inte på rätt sätt, vilket innebar stora problem och att gruvbolaget gick i konkurs. Förstlingen flyttades till en nybyggd järnväg mellan Nora och Ervalla där det användes för godstransporter i femton år. Ytterligare nio av de första ångloken som konstruerades i Sverige byggdes av Munktells.

Västra och Södra stambanan

1854 bestämde Sveriges Riksdag att bygga järnvägsförbindelser mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det var Adolf Eugene von Rosen (1797-1886) som i många år hade försökt övertyga makthavarna och finansiärer att satsa på järnvägen i Sverige. Men von Rosen hade otur. De som skulle finansiera hans järnvägsplaner drog sig ur eller visade sig vara opålitliga. I slutändand var det Nils Ericson (1802-1870), bror till den berömde uppfinnaren John Ericssonöppnas i nytt fönster, som fick i uppdrag att leda arbetet. Nils Ericson trodde egentligen inte att järnvägen hade någon framtid i Sverige, men han hade tidigare lett flera stora projekt. Därför tyckte kung Oscar I att det var lämpligt att Nils Ericson skulle ansvara för dåtidens största svenska byggprojekt. År 1855 sattes arbetet igång. Det mesta, det vill säga räls, vagnar och lok, köptes in från England, eftersom det inte fanns någon inhemsk svensk tillverkare med tillräcklig erfarenhet. England, däremot, var järnvägarnas hemland.

Under arbetet med järnvägen såg Nils Ericson till att järnvägen mellan Stockholm och Göteborg (Västra stambanan) skulle passera orter som saknade hamnar eller tillgång till vattenleder. Ett annat viktigt förslag var att Södra (Malmö-Stockholm) och Västra stambanan skulle förenas vid Klara sjö i Stockholm. 1856 kunde man börja åka tåg mellan Malmö och Lund samt mellan Göteborg och Jonsered. Intresset var väldigt stort. Nästan 4000 personer hade åkt tåget från Göteborg till Jonsered en månad efter järnvägens invigning.

1862 invigdes Västra stambanan. Första tågavgången firades stort. Några månader senare valde Nils Ericson att avgå och istället började Kungliga Styrelsen över statens järnvägstrafik leda arbetet. Det byggdes även privata järnvägar som stöddes av lån från staten. Ett exempel är järnvägen mellan Gävle och Falun som var färdig 1859. Under en period fanns det fler privata än statliga järnvägar i Sverige. Man tyckte dock att staten skulle äga huvudförbindelserna. Privata järnvägar lockade till sig ganska många äventyrare och oseriösa affärsmän, vilket gjorde att många järnvägsbolag gick i konkurs. Detta ledde till det första förstatligandet i Sveriges järnvägshistoria som skedde 1879. Då köpte svenska staten banan Hallsberg-Motala-Mjölby.
Under 1920- och 1930-talen satsade man stort på vägnätet, bilar och bussar. Detta gjorde att järnvägssatsningar hamnade i skymundan. Många järnvägsbolag fick det svårt. 1939 började svenska staten köpa upp viktiga järnvägsförbindelser. Under tio års tid förstatligades cirka 700 mil järnväg och vid 1950-talets början var det endast 150 mil järnväg som ägdes av privata bolag.
Under de senaste åren har utvecklingen börjat gå åt motsatt håll ännu en gång och det förs en del diskussioner om privatiseringen av järnvägsnätet.

Sandsjöolyckan

Järnvägen sågs som ett under. Det brukade ta 8 resdagar om man ville ta sig från Stockholm till Malmö i en hästvagn. När järnvägen mellan Stockholm och Malmö invigdes 1864 blev restiden bara 19 timmar!
Snart efter att det svenska järnvägsnätet byggdes ut blev det dock uppenbart att tågresor kunde vara livsfarliga. I december 1864 inträffade en kollision mellan ett godståg och morgontåget som var på väg från Jönköping till Malmö. Passagerartåget var försenat och stod vid Sandsjö station när ett godståg började närma sig med hög fart. Personalen på stationen hade inte lagt om växeln och trots att lokföraren försökte bromsa blev kollisionen våldsam. Sju personer dödades och tretton fick allvarliga skador. Godstågets förare hette Albert Rix. Senare dömdes han till ett års straffarbete och tvingades att betala skadestånd.

Fortsatt utveckling

Trots olyckorna fortsatte man att bygga ut järnvägsnätet. 1866 omfattade de svenska järnvägarna 130 mil. 1916 var järnvägsnätets omfattning 1 500 mil. Den här utvecklingen förändrade många människors liv och innebar nya möjligheter. Tågförbindelsen mellan Östersund och Trondheim gjorde att fler upptäckte fjällen och intressanta resmål i Norrland.
En av de stora förändringarna som järnvägen ledde till var standardtiden. Innan järnvägen kom hade varje svensk stad sin egen lokal tid. Detta skapade stora problem för resenärerna för att tågtidtabeller var svåra att förstå. 1879 införde Sverige nationell standardtid och 1883 delades hela världen in i 24 tidzoner med utgångspunkten i Greenwich nära London.
Järnvägen förändrade till slut hela samhället. Standardsystem blev nödvändiga och detta påverkade i sin tur människornas sätt att tänka och agera.

Botniabanan

Botniabanan är Sveriges största järnvägsprojekt sedan 1937. Den tog elva år att bygga och kostade 15 miljarder kronor. Den invigdes i augusti 2010. Banan är 19 mil lång och binder samman Kramfors och Umeå. Under arbetets gång byggde man dessutom några av landets längsta broar och tunnlar. Sammanlagt handlar det om 25 kilometer tunnlar och 140 broar. Den nya banan är också Sveriges modernaste järnväg som klarar av höga tåghastigheter, upp till 250 kilometer i timmen! Botniabanan anses vara en bra investering, eftersom många  väljer att resa med tåg av miljöskäl.

Alexandra Selivanova

Källor:

Björn Kullander. Sveriges järnvägshistoria. 1994.

C Bengt Ohlin. Sveriges tåghistoria började i Eskilstuna. Eskilstuna 1997.

Senast uppdaterad: 2010-12-09

Hitta hit

Museivägen 7, Gärdet i Stockholm.
Buss 69 till Museiparken.

Vackra promenad- och cykelvägar utmed Djurgårdsbrunnskanalen.

Öppettider & priser

Mån – fre kl 10 – 17. Ons till kl 20
Lör – sön kl 11 – 17
Bibliotek & arkiv: boka tid

Barn 0 – 6 år gratis | 7 – 19 år: 40 kr
Vuxen: 120 kr

Grupp- och andra rabatter

Kontakt

Tekniska museet
Box 27842 | 115 93 Stockholm
Tel: 08-450 56 00

info[at]tekniskamuseet.se

Kontakta medarbetare