Ingress för att beskriva innovationen
Film är egentligen en serie stillbilder som följer på varandra. När de spelas upp i rätt hastighet upplever ögat det som om bilderna rör sig. Under filmens historia har teknik och dramaturgi utvecklats sida vid sida.
Bröderna Lumières uppfann projektorn Cinematografen. Med stabil bild och starkt ljus kunde 1895 filmen Arbetarna lämnar fabriken visas på en vit vägg. I början var filmerna korta, svartvita och stumma. En orkester spelade musik och gjorde ljudeffekter.
Idag kan man skapa film i gränslandet mellan spelfilm och animation. 3D-filmen Avatar från 2010 är den dyraste filmen som gjorts, med en budget på 237 miljoner dollar. Den är också en av tidernas mest sedda och har spelat in över två miljarder dollar.
Det sägs att publiken vid den första filmvisningen 1895 ska ha ryggat tillbaka när de såg den 50 sekunder långa Tåget ankommer Ciotats station. De ska ha trott att loket skulle fortsätta ut ur filmduken rakt mot dem. Der är svårt att veta om det är sant och idag är det nästan helt omöjligt att tänka sig en värld utan rörliga bilder och filmspråk. Filmen är en innovation och kulturyttring som utvecklats både tekniskt och berättarmässigt under de senaste 100 åren. Vi konsumerar idag mer film än någonsin, vi ser den på bio, på tv, på datorn och i mobilen.
Redan innan film visades på duk hade man kunnat se rörliga bilder i så kallade tittskåp. Glödlampans uppfinnare Thomas Edison uppfann ett så kallat Kineskop 1888. Det bröderna Lumière lyckades med under sin första filmvisning den 28 december 1895 var att skapa en stadig bild och ett så starkt ljus att det gick att projicera den på en vägg.
Fransmannen Charles Pathé bildade 1896 filmbolaget Pathé Frères som kom att bli störst på marknaden under första delen av 1900-talet. Pathé anställde filmare som reste världen runt för att dokumentera. På så sätt kunde man erbjuda människor möjligheten att resa i fantasin och se platser de annars bara kunde drömma om.
Tidiga specialeffekter skapades bland annat genom att spela filmen baklänges. För att skapa illusionen av en halshuggning fick en skådespelare lägga huvudet på en huggkubbe, sedan stoppade man filmen, bytte ut skådespelaren mot en docka och lät sedan både filmen och huvudet rulla. Ett annat trick för att skapa illusionen av spöken och gengångare var att låta filmen dubbelexponeras. Man spelade in scenen som vanligt innan man gjorde en andra tagning. Skådespelaren som spelade spöket fick röra sig genom scenen som då var klädd i mörk sammet. När spöket exponerades på filmen med den första scenen såg det ut att vara genomskinligt.
En liknande teknik använde regissören Victor Sjöström (1879-1960) i filmen Körkarlen från 1921. Svensk film hade en tidig guldålder med regissörer som Sjöström och Mauritz Stiller (1883-1928). 1920 öppnade Svensk Filmindustri filmstudion Filmstaden i Råsunda utanför Stockholm. Där fick skådespelerskan Greta Garbo sitt genombrott innan hon fortsatte till Hollywood.
I Hollywood i Kalifornien växte en filmindustri fram. Det var inte förrän på 1910-talet som skådespelarna började få uppmärksamhet i samband med att filmerna blev längre än bara en filmrulle. För att kunna arbeta fler timmar per dygn började man filma inomhus med konstgjord belysning och ljuset blev snart en del av filmspråket och berättandet.
Filmindustrin i Hollywood blev förebild för filmproduktion i andra delar av världen. I Indien skapades Bollywood, i Nigeria finns numera Nollywood och Sverige har sitt Trollywood.
Vid mitten av 1920-talet började man experimentera med att synkronisera fonografiskt ljud och 1927 släppte Warner Bros den första ljudfilmen The Jazz Singer. Vid 1930-talets mitt hade ljudfilmen fått sitt genombrott och bioupplevelsen blev en helt annan. Många filmarbetare klarade inte övergången till dialogberättande, men istället skapades en ny filmgenre — musikalen.
Redan tidigt experimenterades även med olika färgfilmstekniker. Bland annat handkolorerades filmremsorna. Men det var dyrt och trots tidiga färgfilmssuccéer som Trollkarlen från Oz och Borta med vinden från 1939 som båda spelades in med tekniken Technicolor slog tekniken inte igenom på allvar förrän på 1950-talet.
Efter andra världskriget fick filmen tuff konkurrens från det nya tv-mediet. För att locka tillbaka publiken satsade man på större filmformat och bredare biodukar med filmtekniker som VistaVision, Cinemascope och Cinerama. Dessutom blev 3D populärt under ett par år på 1950-talet. På 1980-talet försökte de amerikanska filmbolagen stoppa hemvideoformaten Betamax och VHS. Men de tvingades ge upp och inse att videon gav filmerna en andra marknad. Istället satsade man under 1990-talet på storslagna specialeffektfilmer som Steven Spielbergs Jurassic Park från 1993, James Camerons Terminator 2 från 1991 och Titanic från 1997. Filmprojektionssystemet IMAX började visa främst naturfilm i väldigt hög kvalité på enorma dukar.
1943 var det år då det fanns flest biografer i Stockholm, 210 stycken. 2009 fanns bara ett tiotal kvar. Flest biobesök gjorde stockholmarna 1956 då 16,8 miljoner biljetter löstes.
Med 2000-talets DVD-boxar med specialutgåvor, widescreen-tv och surroundljudsystem blir hemmabio ett alternativ till multiplexen med många mindre biodukar i en och samma biograf.
Idag kan film dessutom distribueras digitalt.
Med modern teknik kan man skapa film i gränslandet mellan spelfilm och animation. 3D film har kommit tillbaka på våra biografer och på Tekniska museet kan du även se film i 4D. 4D står för fyrdimensionell film, förutom 3D erbjuds man att känna med andra sinnen. Man kan känna lukt och vattenstänk och sitta i stolar som rör sig till filmen.