
Ingress för att beskriva innovationen
Telegrafen var den första innovation som gjorde det möjligt att redan för 150 år sedan sekundsnabbt skicka meddelanden till andra sidan jordklotet. Hundratals mil av kabel band samman städer som London, Hong Kong, New York, Kairo, Rio de Janeiro. Stater, sjöfart, järnväg, militärer, handelskompanier, kungahus och presidenter kunde därigenom bli betydligt mer effektiva. Världen krympte och globaliseringen tog fart.
Samuel F B Morse och Alfred Vail utvecklade på 1840-talet ett alfabet för den elektriska telegrafen. Det byggde på att ström slogs på och av korta och långa i olika intervaller. De enklaste morsekoderna gavs till de mest frekventa bokstäverna i engelska språket — E A N T är vanligast, och blev -, - —, — - och —.
Människor meddelade sig med varandra innan den elektriska telegrafen gjorde entré. Optisk telegrafi är system av semaforstationer som överför meddelanden enligt bestämda koder.
Det första moderna systemet för optisk telegrafi uppstod efter Franska revolutionen. Signalerna lästes av med tubkikare och upprepades längs linjen, där det var ungefär en mil mellan varje station. Det tog nio minuter att överföra ett meddelande över avståndet 230 kilometer, flera gånger snabbare än en kurir till häst.
I Sverige var det den svenska uppfinnaren, skalden och ämbetsmannen Abraham Niclas Edelcrantz som fick förtroendet att utveckla den optiska telegrafen för militära ändamål. Från 1795 stakades linjer ut i skärgårdarna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Flera stationer byggdes och togs i bruk året därpå. Men det var under finska kriget 1808-09 som utbyggnaden av linjer från Stockholm till Gävle, Landsort och Sandhamn blev av. Sändningshastigheten var ungefär 12 tecken per minut och ett meddelande från Sandhamn nådde Stockholm inom tio minuter.
Elektrisk telegrafi använde ledningar mellan stationerna och kunde fungera över långa avstånd även om det var snöstorm, spöregn eller dimma. Nyfikenheten på fenomenet elektricitet ledde till experimenterande med många varianter av elektrisk telegraf.
Den första telegraflinjen i Sverige drogs mellan Stockholm och Uppsala. Under hösten 1853, från 1 augusti fram till invigningen den 1 november, kunde den som ville få sända telegram utan avgift. På det sättet kunde den nya tekniken sättas på prov och personalen fick träna på att telegrafera. Det Kongl. Electriska Telegraf-Werket bildades den 1 november 1853 och är ursprunget till dagens Telia.
Från början var det bara män som kunde få arbete som telegrafister. Den som såg till att ändra på det var Elfrida André. Hon hade tagit examen som organist privat 1857 och drev på om en ändring av lagen så att kvinnor kunde få arbeta som organister. Tre år senare sökte hon till telegrafistutbildning men den antog inte kvinnor. Efter några års politisk kamp ändrades lagen 1865 så att Elfrida André blev den första kvinnan som antogs till telegrafisttjänst. Hon blev både Sveriges första kvinnliga telegrafist och domkyrkoorganist.
Telegram var ofta bärare av viktiga meddelanden och förmedlingen av telegram garanterades från avsändare till dess att adressaten kvitterade meddelandet. Tjänstemännen hade tystnadsplikt. Telegrammet var en juridisk handling på samma sätt som det rekommenderade brevet.
Telegram som meddelande levde vidare till april 2002 då tjänsten avvecklades. Antalet telegram per år var då lite drygt 9 000 stycken, att jämföra med 1,3 miljarder SMS-meddelanden under 2002.